LUDVIKA ”–Utan Margots och Signes engagemang skulle vi näppeligen kunnat spela! Dom ser till att lokalen är städad, toaletterna rena, fönstren putsade och handlar och lagar mat  när något behövs i verksamheten.”

Med bland annat dessa minst sagt starkt betonade rader av Marianne Hedlund  i sin ansökan som skäl för damerna  att bli utnämnda till ”Eldsjälar”. Styrelsen för Sport i Dalarna hade inte svårt att instämma  i berömmelsen. Margot Sivelind, 74, samt Signe Kjörsvik Andersson, 78, från Ludvikabygdens Bridgeklubb visade sig  vara  värdiga mottagare till av ett av årets  Eldsjälspris.

–Vi föll pladask för ansökan , bekänner Rolf Hammar i styrelsen!  

Välkommet bidrag

Dessa två damer utför och har utfört en nästan otrolig insats i föreningen under massor av år vad jag fått mig berättat, säger Hammar bland annat i sitt hyllningstal till pristagarna som avslutades med en prischeck på 10 000 riksdaler till föreningen och ett fyrfaldigt leverne.

Margot och  Signe blev heller inte lottlösa och fick var sitt privat presentkort på 1 500 kronor.

Ett digert kaffebord med bullar och specialgjorde tårtor fick de 20-talet närvarande också mumsa på denna minnesrika afton i den nya fina lokalen i Ludvika.

-Jag blev väldigt fundersam när Rolf ringde. Det var på vippen att jag inte svarat, skrattar Margit. Tur att jag till slut tog mig mod! Jag blev minst sagt väldigt överraskad.

Signe Kjörsvik blev även hon  lika förvånad:

–Margot ringde mig och sa att jag skulle ringa en viss Rolf Hammar. När jag väl tagit mod till mig och fått det roliga beskedet blev jag helt kall! Jag blev jätteglad!

Ingen av de båda eldsjälarna hade förväntat sig denna fina utmärkelse. 10 000 kronor var ett stort och välkommet bidrag till verksamheten.

–Ja verkligen, betonar föreningens ordförande Magnus Barkskog. Vi har nyligen flyttat in i den nya lokalen och det finns hela tiden hål att stoppa i för en liten förening som oss. Utan eldsjälar som Margot och Signe skulle vi inte fungera.

Margot Sivelind och hennes familj har blivit något av ett signum för bridgen i Västerbergslagen. Tillsammans med maken Bosse samt barn och barnbarn håller Sivelinds liv i sporten sedan närmare 60 år tillbaka i tiden.

Legendaren ”Putte” Kock gav bridge ett ansikte i Sverige  redan på 1930-talet. Nu är det Sivelinds som håller fanan högt i våra bygder.

Margots dotter Sara och hennes man Karl är i skrivande stund på väg till bridge-OS i Argentina.

Tillkomsten av Ludvikabygdens Bridgeklubb var nära på ett måste.

–År 2000 var intresset så ljumt i bygden att vi  var tvungna att slå samman fyra föreningar till en. Det handlar om klubbarna i Grangärde, Ludvika, Smedjebacken och Grängesberg. Om inte hade nog inte bridgen överlevt hos oss!

Ludvikabygdens Bridgeklubb har i dag ett 60-tal medlemmar och nu  hoppas  klubben på att  få in fler ungdomar  i verksamheten.

–Vi har kommit in på skolorna och intresset för bridge är större än vi kunde drömma om, understryker Margot. Det ser lovande ut nu när vi nu  har mer plats i våra nya lokaler!